Finansskatt blir resolutionsavgift?
Omfattande kritik mot förslaget till extra löneskatt på finanssektorn fick regeringen att backa, och i stället föreslå att avgiften till resolutionsreserven höjs.
Våren 2015 fick en statlig utredare i uppdrag att ta fram ett förslag till en skatt som skulle kompensera för att finansiella tjänster är undantagna från moms. Förslaget som lades fram i november 2016 möttes av omfattande kritik, inte enbart från banker och andra finansiella företag utan även från myndigheter som Skatteverket och Riksgälden, från fackförbund och från de ledande företagarorganisationerna.
Kritiken fick i februari regeringen att backa från förslaget. I stället lade den fram ett förslag om att höja avgiften till resolutionsreserven. Hur hänger det ihop?
– Det hänger inte ihop alls. Resolutionsreservens syfte är att värna den finansiella stabiliteten genom att pengarna som satts av ska kunna användas för att rekonstruera banker i kris. Som förslaget nu presenteras kan den kraftiga ökningen av resolutionsavgiften snarast betraktas som en förtäckt skatt, säger Bankföreningens chefsekonom Johan Hansing.
Hur mycket skulle avgiftshöjningen kosta bankerna?
– Enligt regeringens beräkningar kan bankernas sammanlagda resolutionsavgifter efter höjningen komma att uppgå till 13 miljarder kronor per år från och med 2019. Avgiften kommer fortsätta tas ut oavsett hur stor reserven är. Det motsvarar 1 300 kronor årligen per svensk, säger Johan Hansing.
– Kostnadsökningen kommer dessutom att slå olika för bankerna, beroende på hur de är organiserade. För banker som har sin utlandsverksamhet i filialer blir kostnaden högre än för dem som har utlandsverksamheten i dotterbolag.
Hur påverkas den finansiella stabiliteten?
– Vi anser att Sverige redan har gått väldigt långt i syfte att stärka den finansiella stabiliteten. Svenska banker har Europas hårdaste kapitalkrav och ser också ut att få striktare krav än andra på nedskrivningsbara skulder, MREL. Dessutom har Sverige redan innan den nu aviserade höjningen den största resolutionsreserven i EU, och den högsta avgiften. Regeringen och de ansvariga myndigheterna måste på ett mycket bättre sätt synkronisera olika stabilitetsskapande åtgärder. Det är bra med hög beredskap, men det är inte rimligt att svenska krav i alla avseenden ska ligga långt över vad som gäller i andra länder, speciellt inte med tanke på att svenska banker är bland de mest stabila och motståndskraftiga i Europa.
Vad händer härnäst?
– För att förslaget om höjd resolutionsavgift ska bli verklighet måste riksdagen ställa sig bakom en ändring av resolutionslagen. Vi hoppas att det blir en grundlig debatt kring vilka krav som är rimliga och att riksdagsmajoriteten inte accepterar den förtäckta skatt som det i realiteten är frågan om, avslutar Johan Hansing.
Bankfokus NR 1 • MARS 2 0 1 7