Vd har ordet
Sedan finanskrisen 2008 har det pågått ett regleringsarbete i syfte att värna den finansiella stabiliteten i ekonomin. Regleringsarbetet har inledningsvis fokuserat på att skärpa vad som kan kallas för banklagstiftning. Det innebär bland annat uppbyggnad av buffertar genom exempelvis kapital- och likviditetskrav. Arbetet med bankregleringen är nu genomförd – de svenska bankerna står starka. Den finansiella stabiliteten är därmed säkrad. I takt med att hushållens skuldsättning fortsatt öka, något som till stor del kan förklaras av historiskt låga räntor, snabb befolkningsutveckling och en dysfunktionell bostadsmarknad, har regleringsvågen fortsatt, men nu med blicken riktad mot hushållens och företagens krediter.
Kreditregleringarnas bidrag till att stärka den finansiella stabiliteten är närmast försumbar. Däremot medför de att unga får svårare att köpa sin första bostad, att rörligheten på bostads- och arbetsmarknaden försämras, att företag får svårare att finansiera investeringar och ytterst att den sociala rörligheten i samhället riskerar att minska.
I början av december gav regeringen sitt godkännande till Finansinspektionens förslag om skärpt amorteringskrav för bolån. Riksdagen beslutade nyligen om ett långtgående mandat till Finansinspektionen att, efter regeringens godkännande, kunna införa ytterligare detaljregleringar av
hushållens och företagens krediter genom så kallade makrotillsynsåtgärder. Sammantaget är svensk kreditreglering av hushåll och företag på väg att bli mer omfattande än det tidiga 80-talets överreglering av finanssektorn.
Trots att Finansinspektionen konstaterar att den finansiella stabiliteten är god motiverar de sina åtgärder med att de har i uppdrag att motverka ”finansiella obalanser”. Ett sådant otydligt och odefinierat mandat gör det svårt för Finansinspektionen att bedriva en balanserad och effektiv reglering. Därför behöver regeringen i sitt regleringsbrev till Finansinspektionen underlätta och vägleda Finansinspektionen rätt genom att klargöra att deras ansvar är att värna den finansiella stabiliteten. Huvudansvaret för att hantera makroekonomiska risker, det stabiliseringspolitiska ansvaret, bärs istället av Riksbanken och regeringen. Trots oklarheten fortsätter regleringsvågen av företagens och hushållens möjligheter att låna.
Gömt i regeringens förslag om ”Upplösning av Sparbankernas säkerhetskassa och vissa andra frågor” finns förslaget om så kallad utökad föreskriftsrätt för kredithanteringen. Förslaget ger Finansinspektionen befogenhet att i detalj reglera hur bankerna ska sköta sin utlåning till företag och bostadsköpare. Regeringen har nu lagt förslaget på riksdagens bord. Det är av stor vikt att ett sådant utökat mandat inte stör kredittillförseln ytterligare.
Att, med en instabil bostadsmarknad och efter nyligen införda amorteringskrav, ytterligare reglera vem som får och vem som inte får, och hur man får, låna till sin bostad är problematiskt. Att därtill gå vidare och börja detaljreglera hur bankerna sköter sin kreditgivning till företag är djupt olyckligt.
Därför har Bankföreningen gjort en framställan till riksdagens finansutskott. Där uppmanar vi dels att Finansinspektionen förslag ska åtföljas av en konsekvensutredning som närmare beskriver de effekter på kreditförsörjningen som föreskrifterna kan medföra, dels att regeringens medgivande ska inhämtas innan Finansinspektionen kan införa föreskrifter som bedöms vara långtgående och som kan påverka kreditförsörjningen negativt.
Det är med andra ord hög tid att stoppa fortsatta detaljregleringar av hushållens och företagens krediter. Befintliga regleringar behöver ses över och Finansinspektionen behöver få styrning, via regleringsbrevet, att prioritera och fokusera på den finansiella stabiliteten.
Avslutningsvis vill jag önska er alla en glad påsk!
Bankfokus NR 1 • MARS 2 0 1 8