Ta ett helhetsgrepp om kreditregleringarna!

Kreditexpansionen har främst skett på bolånesidan. Utvecklingen är på intet sätt förvånande eller ologisk, tvärtom är den i linje med vad som kan förväntas av en dysfunktionell bostadsmarknad. Med Europas kanske starkaste urbanisering och årtionden av lågt bostadsbyggande är det naturligt att bostadspriserna stiger när efterfrågan är hög och utbudet är lågt. Allt detta har förstärkts av en expansiv penningpolitik.

Finansinspektionen konstaterar att det finansiella systemet är starkt och att svenska banker skulle klara ett rejält boprisfall. Men i stället för att fokusera på den finansiella stabiliteten har de adresserat frågan om hushållens skuldsättning ur ett konjunkturellt perspektiv. Även om bankerna klarar en bostadskris varnar Finansinspektionen för att det i en lågkonjunktur kan leda till minskad konsumtion och därmed lägre BNP. I ett försök att dämpa skulduppbyggnaden har därför en rad kreditregleringar införts, såsom bolånetak, amorteringskrav, strikt kvar-att-leva-på-kalkyl och nu senast det skärpta amorteringskravet. Åtgärder som stänger ute stora grupper människor från bostadsmarknaden utan att lösa grundproblemet – den dysfunktionella bostadsmarknaden.

Den överenskommelse på 73 punkter som Socialdemokraterna och Miljöpartiet och deras regeringsunderlag har förhandlat fram innehåller ett antal bostadspolitiska förslag. Det är välkommet att det nu finns möjligheter för strukturåtgärder och att överenskommelsen innehåller en ambition om en bred skattereform. I arbetet med en sådan reform bör en bred översyn av redan införda kreditregleringar ingå.

Till följd av det skärpta amorteringskravet är det nu avsevärt svårare för unga, nyskilda och äldre att köpa en bostad, och med det efterfrågefallet ser nyproduktionen av bostäder ut att närmare halveras jämfört med 2017. Den enklaste direkta åtgärden för den politiker som vill förbättra bostadsmarknadens funktionssätt vore därför att slopa det skärpta amorteringskravet. Politiken bör fokusera på att ta bort de hinder de själva byggt upp vid kreditgivning – snarare än att ta fram nya lösningar, såsom statliga bolån.

En annan lösning kan vara att införa ett undantag för unga och äldre i regelverket. Sverige är så gott som det enda landet i Europa som inte tillämpar särregler för unga och förstagångsköpare.

Det bästa vore att ta ett helhetsgrepp kring kreditregleringarna och göra en grundlig översyn för att ta fram ett nytt långsiktigt heltäckande konsistent regelverk, en lag om finansiell stabilitet. En sådan lag bör ta sin utgångspunkt i att det övergripande målet för Finansinspektionens makrotillsyn är att värna den finansiella stabiliteten.

I vårens nummer fördjupar vi oss i bostadsfrågan genom att intervjua både ansvarigt statsråd, en forskare och en representant för byggsektorn. Med förhoppning om intressant läsning!

Hans Lindberg
vd, Svenska Bankföreningen

Bankfokus NR 1 • MARS 2 0 1 9