Det här är Basel 4

I det första Baselregelverket fanns en begränsad koppling mellan risk och kapitalkrav, så att mer riskfylld utlåning skulle tvinga banken att hålla mer kapital. I Basel 2, som infördes i EU 2007, fick bankerna börja använda så kallade interna modeller för att kalibrera riskkänsligheten ytterligare. Efter finanskrisen kom första delen av Basel 3, med högre kapitalkrav, men fortfarande med stark koppling till risk.

För två år sedan färdigställde Baselkommittén andra delen av Basel 3, som allmänt har kommit att benämnas Basel 4 eftersom förändringarna är så genomgripande jämfört med första delen. Enligt överenskommelsen i Baselkommittén ska reglerna träda i kraft senast 1 januari 2022, med undantag för det så kallade kapitalgolvet som fasas in över en femårsperiod till år 2027.

EU-kommissionen håller nu på att utarbeta förslag till hur Basel 4 ska tillämpas i EU-lagstiftningen.

Här är de huvudsakliga nyheterna i Basel 4

Nya schablonmetoder för kreditrisk
Schablonmetoderna för kreditrisk används huvudsakligen av små och medelstora banker. Som namnet anger innebär metoderna att en bank använder sig av schabloniserade riskvikter för att räkna fram hur mycket kapital de ska hålla.

De schabloniserade riskvikterna har gjorts mer riskkänsliga än i nuvarande Baselregler. Ett exempel är att riskvikten för bostadslån ändrats från en enhetlig nivå på 35 procent till en differentierad riskvikt beroende på bostadens belåningsgrad. Om belåningsgraden exempelvis är mellan 50 och 60 procent blir riskvikten 25 procent. Om den är mellan 80 och 90 procent blir riskvikten 40 procent.

För utlåning till företag finns en differentierad, ratingbaserad riskviktsskala för de företag som har rating, det vill säga kreditvärderas av institut som S&P och Moody’s. Övriga företag får i normalfallet en enhetlig riskvikt på 100 procent med undantag för små- och medelstora företag som får en riskvikt på 85 procent.

Användning av interna modeller
Banker får enligt regelverket använda sig av mer riskkänsliga modeller för att räkna fram riskvikter, så kallade interna modeller, i stället för schablonmetoderna. Det gör de flesta stora banker. Ramarna för de interna modellerna är stramt angivna i det nuvarande regelverket, och begränsas ytterligare i Basel 4.

För banker som använder interna modeller införs nu i Basel 4 ett golv för hur låga riskvikterna får vara, ett så kallat kapitalgolv. Kapitalgolvet baseras på riskvikterna som används i de schablonmodeller som mindre banker använder. Det innebär att bankernas kapitalkrav ska baseras på det högsta av de samlade riskvägda tillgångarna:

• antingen beräknat med interna modeller
• eller beräknat utifrån ett golv satt till 72,5 procent av riskvikten, enligt de nya schablonmetoderna

Basel 4 innehåller dessutom flera förändringar som inte tas upp här, såsom beräkningen av kapitalkrav för operativ risk och marknadsrisk.

EU:s implementering av Basel 4
Den europeiska bankmyndigheten EBA har utrett tre alternativa sätt att implementera kapitalgolvet:

• Två som baseras på EU:s implementering av Baselreglerna hittills, det vill säga att man räknar med de extra kapitalbuffertar som EU har lagt ovanpå Baselregelverket.
• Ett tredje alternativ som endast grundar sig på de kapitalkrav som finns i Baselkommitténs regler.

Effekten av att de olika alternativen skiljer sig kraftigt. För svensk del skulle bankernas kapitalkrav totalt sett öka med en tredjedel om kapitalkraven baseras även på de europeiska tilläggen. Skulle det tredje implementeringssättet väljas skulle det däremot inte få särskilt stor effekt i Sverige.

EU-kommissionen väntas lämna sitt förslag på hur reglerna ska implementeras i EU i maj-juni i år. Sedan vidtar förhandlingar mellan EU-ländernas ministrar i rådet samt beredning i EU-parlamentet. Slutligen förhandlas frågan mellan alla tre parter i trilogen, det vill säga EU-kommissionen, rådet och EU-parlamentet.

Bankfokus NR 1 • MARS 2 0 2 0