Vd har ordet

  Remissvaren har varit negativa på bred front och frågan är nu hur regeringen går vidare med förslaget. Sammantaget finns det flera skäl för att dra tillbaka det helt. Konkurrensen mellan utländska och svenska banker skulle snedvridas kraftigt till utländska bankers fördel. Med ett betydligt större inslag av utländsk bankverksamhet i Sverige, som skulle bli resultatet om Nordea flyttar sitt huvudkontor, skulle även svenska myndigheters förutsättningar att värna den finansiella stabiliteten försämras avsevärt. Dessutom strider förslaget sannolikt mot bland annat EU-rättens proportionalitetsprincip och EU:s statsstödsregler. Särskilt gäller detta om resolutionsavgiften görs permanent. Mot den bakgrunden är det förståeligt att regeringen i skrivande stund ännu inte har lämnat förslaget till Lagrådet för granskning, utan i stället fortsätter sin beredning.

Om regeringen trots allt väljer att gå vidare med förslaget eller något liknande förslag, kommer Bankföreningen att anmäla det till EU-kommissionen. Då gäller ett genomförandeförbud till dess att kommissionen har yttrat sig. Argumentationen i vår anmälan är stark och min bedömning är att förslaget inte kan genomföras i den utformning som det remitterades. Bland annat kan inte avgiften göras permanent. Det är dessutom inte heller troligt att regeringen får en majoritet i riksdagen för förslaget.

De närmaste veckorna blir viktiga. Utöver ett avgörande om resolutionsavgiften kanske Baselkommittén slutförhandlar sitt nya regelverk för bland annat kapitaltäckning. Det kan få långtgående konsekvenser för de nordiska bankerna.

Före midsommar väntas regeringen även gå vidare med förslaget om ett utökad mandat för Finansinspektionens makrotillsyn. Förslaget ger fler möjliga verktyg och åtgärder för makrotillsyn, till exempel ett skuldkvotstak för utlåningen till hushållen. Parallellt med regeringens förslag har Finansinspektionen nyligen aviserat att man avser att skärpa amorteringskraven för hushåll som har stora lån i förhållande till sin inkomst.

Det förslag som regeringen skickade på remiss om makrotillsynen var inte välavvägt. Det utökade mandatet som föreslås för Finansinspektionen är alltför långtgående och skulle leda till oönskade konsekvenser. Utan att stärka den finansiella stabiliteten riskerar förslaget att försämra rörligheten på bostads- och arbetsmarknaderna och dämpa tillväxten i ekonomin.

Finansinspektionen föreslås få ett omfattande mandat att vidta åtgärder för att motverka vad som benämns finansiella obalanser på kreditmarknaden. Problemet är att mandatet inte avgränsas till åtgärder som kan motiveras med risker för den finansiella stabiliteten eller som har väl underbyggda konsumentskyddande syften. Dessvärre innefattar mandatet även ambitioner att dämpa konjunktursvängningarna i ekonomin. Med det mandat som nu föreslås skulle i realiteten hushållens krediter kunna bli mer reglerade än i början av 1980-talet.

Vår mening är att ett så långtgående mandat kan komma att användas som ett dåligt substitut för nödvändiga åtgärder inom andra politikområden – inte minst bostadspolitiken – eller andra myndigheters ansvarsområden.

Ett skuldkvotstak vore ett synnerligen trubbigt instrument för att dämpa konjunktursvängningar, samtidigt som det tvingar fram fyrkantiga kreditbedömningar hos bankerna, och sätter strikta statliga gränser för hur människor kan leva och bo.  

Med andra ord kan det ännu hända mycket innan vi på Bankföreningen tar semester. Men redan nu vill jag önska en trevlig sommar!

Hans Lindberg,
vd Svenska Bankföreningen

Foto: Håkan Flank

Bankfokus NR 2 • JUNI 2 0 1 7