Skarp kritik mot Riksgäldens MREL-förslag
Bankföreningen riktar skarp kritik mot Riksgäldens förslag till hur minimikravet på nedskrivningsbara skulder, MREL, ska genomföras i Sverige. Det skulle leda till att de krav som ställs på svenska banker går långt utöver vad som ska gälla för andra banker i EU. Bankernas emissionsbehov av efterställda skulder kan komma att uppgå till 1 000 miljarder kronor, i nivå med den svenska statsskulden.
■ MREL har sitt ursprung i de krishanteringsregler som finns i EU:s krishanteringsdirektiv (Bank Recovery and Resolution Directive, BRRD) som genomförts i Sverige genom resolutionslagstiftningen. Regelverket innebär i korthet att staten genom Riksgälden kan ta kontroll över en bank som har så allvarliga problem att de kan hota den finansiella stabiliteten. Förfarandet kallas resolution. I en sådan situation är det bankens aktieägare och vissa långivare – inte staten och skattebetalarna - som ska kunna bära bankens förluster.
Det centrala verktyget för att en resolution ska kunna genomföras är möjligheten till skuldnedskrivning. Det innebär att vissa skulder ska kunna skrivas ned eller konverteras till aktier. Tanken är att en bank som förlorat delar av eller hela sitt aktiekapital ska kunna fylla på kapitalet genom att skulder ”bailas in”. Riksgälden ska som resolutionsmyndighet besluta om utformningen av kravet.
I slutet av april lämnade Riksgälden sitt förslag till hur kravet på MREL ska genomföras i Sverige. Förslaget är färdigt enbart till hälften eftersom vissa centrala delar, enligt Riksgälden, kräver ytterligare konsekvensanalys och anpassning till EU-regler som fortfarande är under utarbetande.
Det kan dock konstateras att Riksgäldens huvudlinje är ett mycket långtgående krav på MREL för de stora svenska bankerna. För medelstora banker kan kraven förväntas bli något mildare medan flertalet små banker inte får något krav alls, utöver det minimikapitalkrav som redan gäller. De små bankerna, som inte anses vara systemviktiga, ska enligt regelverket inte försättas i resolution utan kunna gå i konkurs, som vilket företag som helst. De behöver därför inga nedskrivningsbara skulder.
Så här slår MREL enligt Riksgäldens förslag mot de stora bankerna:
För det första föreslår Riksgälden ett fastställande av MREL som i princip innebär en mekanisk dubblering av de i grunden höga svenska kapitalkraven. Man tar således inte hänsyn till att de svenska bankerna, genom sin starka kapitalisering, har goda förutsättningar att hantera finansiella problem själva.
För det andra föreslås en så kallad skuldandelsprincip som innebär att MREL inte kan täckas med det överskottskapital av god kvalitet som bankerna redan har utan måste täckas med skuldinstrument av sämre kvalitet.
För det tredje är Riksgäldens principiella inställning att det ska ställas krav på att de skulder som används för att täcka MREL ska vara efterställda övriga skulder. I praktiken innebär det att en ny typ av skuldinstrument, med sämre prioritet än andra skulder, måste ges ut av svenska banker.
Bankföreningen invänder mot samtliga dessa tre delar av Riksgäldens förslag. Vi bedömer att de långtgående kraven kraftigt - och i onödan - ökar bankernas kostnader. Dessutom kan systemet de facto bli mindre stabilt av högt ställda krav på MREL, eftersom bankernas återfinansieringsrisk, det vill säga risken att inte kunna förnya sin finansiering, ökar. En preliminär beräkning visar att emissionsbehovet av efterställda skulder kan komma att uppgå till i storleksordningen 1 000 miljarder kronor, nästan i nivå med den totala svenska statsskulden. Bankföreningen ställer sig också frågande till varför Riksgälden vid fastställande av MREL inte tar hänsyn till att Sverige i rekordfart bygger upp världens största resolutionsfond (i förhållande till banksystemets storlek), vars syfte är just att kunna hantera banker i resolution.
Intressant nog är även Finansinspektionen, och till viss del också Riksbanken, kritisk mot förslaget. Finansinspektionen anser bland annat, precis som Bankföreningen, att förslaget innebär att nya återfinansieringsrisker uppstår och att den föreslagna mekaniska kopplingen mellan kapitalkrav och MREL är olämplig.
Den fortsatta processen är att Riksgälden ska ta ställning till inkomna remissynpunkter, och därefter slå fast vissa delar av regelverket så att krav på MREL ska kunna ställas från slutet av 2017 eller början av 2018. Den del av MREL-regelverket som inte var med i detta förslag, bland annat krav på efterställda skulder, väntas Riksgälden lämna förslag på efter det att EU:s regelverk är klart.
Publicerad den 21 juni 2016