Vd har ordet

    Baselkommittén har efter flera års diskussioner kommit överens om ett nytt omfattande förändringspaket av internationell bankreglering. Om regelverket genomförs fullt ut i EU och Sverige får det stora negativa effekter för svenska banker, deras kunder samt för den svenska ekonomin som helhet.

Det är inte rimligt att de svenska bankerna, som redan är de bäst kapitaliserade i världen, ska drabbas hårdare än andra banker av de nya Baselreglerna. Vi förutsätter att genomförandet i EU och Sverige sker på ett sätt som inte riskerar att slå sönder de riskbaserade kapitalkrav som med framgång används i Sverige.

Baselkommitténs uppgift är att ta fram gemensamma regelverk för internationellt aktiva banker. De förändringar som nu beslutats innebär bland annat att det sätts golv för riskvikter för olika typer av utlåning. För exempelvis bolån kommer riskvikten för de banker som träffas av golvet att baseras på enbart en variabel, nämligen belåningsgraden, till skillnad mot dagens system där motsvarande golv inte finns och där flera olika riskfaktorer ligger till grund för riskvikten. För att reglerna ska gälla för svenska banker måste de genomföras i form av EU-regler och i vissa fall krävs även svenska regelförändringar.

De beräkningar som analysföretaget Oliver Wyman har gjort pekar på att de stora svenska bankerna kan behöva 150–200 miljarder kronor mer i kapital. Om nya regler införs som innebär att bankerna tvingas hålla mer kapital blir effekten att räntorna blir högre både för företag och hushåll, något som i förlängningen får negativa effekter för svensk tillväxt och välfärd.

Regelverket blir även väldigt trubbigt när inte den verkliga risken utan i stället globalt överenskomna schabloner ligger till grund för prissättning av krediter. Såväl de svenska bankerna som Finansinspektionen är måna om att behålla ett riskbaserat synsätt. För att de nya reglerna inte ska få orimliga, negativa effekter för svenska banker krävs att både EU och Sverige anpassar sina regler utifrån en helhetssyn. Finansinspektionen måste till exempel ändra de särkrav som idag ställs på svenska banker.

I början av december gav regeringen sitt godkännande till Finansinspektionens förslag om skärpt amorteringskrav för bolån. Häromdagen fattade riksdagen också beslut om ett långtgående mandat till Finansinspektionen att, efter regeringens godkännande, kunna införa ytterligare detaljregleringar av hushållens och företagens krediter. Samtidigt har regeringen lagt ett förslag om att ge Finansinspektionen rätt att bestämma om formerna för bankernas kreditprövning av företagskrediter och hushållens bolån.

Detaljregleringarna av den svenska kreditmarknaden är alltså på väg att bli påtagligt omfattande, långtgående och snåriga. Motiven för detta är högst oklara. Sverige har redan säkrat den finansiella stabiliteten via en stark bankreglering med bland annat höga kapitaltäckningskrav. Dessutom kommer den svenska bankregleringen att bli ännu hårdare till följd av nya den Baselöverenskommelsen.

Mot den bakgrunden bör inte hushållens och företagens krediter regleras ytterligare. Det finns också skäl att ta ett helhetsperspektiv och göra en översyn av redan beslutad lagstiftning och detaljreglering. Vad är syftet? Vad blir effekterna? Är regleringarna nödvändiga? Finns det andra mer ändamålsenliga instrument inom andra politikområden?

Med önskan om en riktigt god jul!

Bankfokus NR 4 • DECEMBER 2 0 1 7