Vd har ordet: Staten bär yttersta ansvaret för kontanter
Efter en händelserik och intensiv höst nalkas så julen men för Bankföreningen innebär det ingen ro förrän fjärde ljuset tänds i adventsljusstaken. Exempelvis arbetar vi intensivt med kontantfrågan. Riksbankskommitténs delbetänkande Tryggad tillgång till kontanter föreslår att några få banker ska ta ansvar för kontanttillgången i samhället – ett förslag som riskerar stjälpa mer än hjälpa.
Svenska banker har utvecklat trygga och säkra elektroniska sätt att betala samtidigt som de har värnat om tillgången till kontanter. Antalet uttagsplatser är i princip oförändrat de senaste tio åren trots att antalet uttag i automater har minskat med nära 70 procent. Kontaktlösa kort och Swish är de senaste exemplen i en ström av betalinnovationer. Enligt rapporten Sverige betalar 2017 har svenska folket i dag ett högre förtroende för kortbetalningar än för kontanter. Mängden kontanter i Sverige är i dag endast omkring 1 procent av BNP, vilket kan jämföras med euroländernas tio gånger så stora kontantandel.
Trots en minskad efterfrågan på kontanter har Riksbankskommittén gått fram med ett långtgående lagförslag som innebär att några få banker, utpekade efter storlek på insättningar, ska vara skyldiga att tillhandahålla omfattande tillgång till kontanttjänster med en betydande geografisk täckning. Tunga aktörer såsom Finansinspektionen, Konkurrensverket och Post- och telestyrelsen riktar skarp kritik mot förslaget. Bland annat skriver Finansinspektionen i sitt remissvar: ” Att trygga tillgången till kontanter är en kollektiv nyttighet som staten rimligen bör svara för.”
Flera brister i utredningens förslag är uppenbara:
- Enligt Bankföreningens bedömning, baserat på ett särskilt yttrande av professor Ulf Bernitz, kan förslaget strida mot EU-rättens statsstödsregler.
- Den föreslagna regleringen innebär i praktiken att tillgängligheten till kontanter riskerar att försämras, tvärtemot förslagets syfte.
- De sanktioner som utredningen föreslår är oproportionerliga höga.
Avslutningsvis väcker utredningens förslag en stor principiell fråga. Det saknas, så vitt vi känner till, tidigare kända fall där staten ålagt enskilda företag att, under hot om sanktioner och utan ersättning, utföra ett i grunden offentligt åtagande.
Istället för förhastade och illa underbyggda delförslag bör utredningens slutbetänkande, som presenteras om ett år, ta ett helhetsgrepp om betalinfrastrukturen där Riksbankens ansvar för kontantförsörjningen klargörs och preciseras. Riksbanken bör exempelvis återta ansvaret för kontantdepåerna i landet. Om tillgången till kontanter är ett samhällsviktigt åtagande bör dessutom ytterligare åtgärder över statsbudgeten övervägas. Redan i dag finns ett statligt stöd till så kallade betaltjänstombud som kanaliseras via länsstyrelserna. Direktivet till länsstyrelserna bör ändras så de uppdras att agera proaktivt för att upprätta betaltjänstombud istället för som i dag då medlen inte kommer till nytta då de endast kan äskas.
Bankföreningen är en konstruktiv part och vi är därför öppna för dialog om hur stat, banker och handeln tillsammans kan underlätta för de människor som av olika anledningar föredrar att betala med kontanter framför elektroniska betalsätt. Ett mål som utredningens nuvarande förslag inte uppnår.
Avslutningsvis vill jag tacka för ett spännande och produktivt 2018 och önska en god jul och ett gott nytt år!
Hans Lindberg vd, Svenska Bankföreningen
Bankfokus NR 4 • DECEMBER 2 0 1 8