Oro för minskad integritet för bankerna

Finanskrisen föranledde en våg av regleringar. Många hade med finansiell stabilitet att göra. Hur tror du coronakrisen påverkar regleringarna?

- Nu efter pandemin är det två olika utmaningar som uppträder samtidigt. Den ena är en enorm vilja att få igång ekonomin. Den andra är att styra in ekonomin mot en vad som anses vara en mer grön utveckling. Det som är en risk för bankerna som funktion i samhället är att med båda de här två samtidigt, riskerar vi att vi får en ny typ av regleringsvåg som inte handlar om den finansiella stabiliteten, säger Gunnar Hökmark.

Regleringsvågen efter finanskrisen 2008 gick enligt Gunnar Hökmark för långt i vissa avseenden, men reglingarna hade i alla fall ett tydligt syfte, nämligen att skapa finansiell stabilitet. Ett av de viktigaste regelpaketen som kom var den internationella Baselöverenskommelsen om högre krav på kapitaltäckning för bankerna. Nu under pandemin har de flesta länder, åtminstone tillfälligt, lättat på kapitalkraven för att hålla ekonomin under armarna. Det frigör kapital i bankerna som kan lånas ut till företagen. Det är motiverat, enligt Gunnar Hökmark, inte minst därför att han anser att kapitalkraven blev för höga.

- Men det finns en risk att det förenas med politiskt orienterade krav på hur utlåningen ska se ut. När man nu lättar på kapitalkraven på grund av pandemin, samtidigt som man vill styra in investeringarna mot politiska mål riskerar man att få en reglering av vad banker ska låna ut till och under vilka villkor, som dels kan gå på tvärs med kraven på finansiell stabilitet, dels riskerar leda till att banker inte fullt ut kan göra en kommersiell prövning av investeringar.

Missar möjligheten
Att satsa pengar på ett grönt projekt om det saknar kommersiella framtidsutsikter är att kasta pengarna i sjön, enligt Gunnar Hökmark.

- Det blir en förlustaffär inte bara för banken utan för samhället. Förutom att spararnas och investerarnas pengar föröds, missar vi möjligheten att investera i det som verkligen är hållbart. Banksystemet är ett väldigt förnuftigt system för att göra den typen av utsållning.

Bankerna får ibland kritik för att de inte är experter på ny teknologi, däribland den gröna.

- Men att bedöma den kommersiella hållbarheten är i alla fall ett kriterium som man kan ta fasta på, till skillnad från mer politiskt eller allmänt välvilliga förhoppningar. Många av de nya företag som nu växer fram kring miljöteknologi är oprövade både när det gäller teknologin och det kommersiella. Då är banker genom sin kreditprövning en väldigt sund prövning. Om man istället får ett öppet spjäll för investeringar som går under begreppet grön teknologi, till exempel att grönt företagande inte ska tyngas med samma kapitalkrav som andra investeringar så riskerar vi att få en väldig felallokering. Både ekonomiskt men också miljömässigt.

- Sedan är det inte säkert att den enskilda banken alltid gör rätt. Men då har jag faktiskt för mig att vi har flera olika banker, och andra finansieringsalternativ också. Det är inte så att politiker har bättre perspektiv på vad som är teknologiskt hållbart, utan det här måste ske i ständigt samspel mellan den ekonomiska sektorns aktörer och dem som gör en trovärdighetsbedömning av teknologin.

Politiskt tryck
Något annat nu i sviterna av pandemin är det politiska trycket på att banker ska hålla tillbaka utdelningar till aktieägarna. Det kan ifrågasättas av flera skäl, tycker Gunnar Hökmark. En aktie utan utdelning blir mindre attraktiv, vilket försvårar för banken att skaffa nytt kapital. Det finns också en annan indirekt risk för bankerna.

- Stopp på utdelningar leder till att de banker som har klarat krisen bra har väldigt mycket kapital. Det kan vara lockande för politiska beslutsfattare att ta tag i, antingen genom bankskatt eller genom att vara mer detaljerad i kraven på hur investeringar ska kanaliseras.

I Sverige la regeringen i mitten av september fram ett förslag till bankskatt. Det är ett i raden av försök under senare år att hitta ett sätt att extrabeskatta bankerna. Inget har ännu införts.

- Bankskatt riskerar att slå mot viktiga investeringar, som bostadsbyggande och investeringar i nytt företagande. Tvärt emot den allmänna schablonen har banker inte egna pengar. Man har aktiekapitalet och pengar man får in på inlåning. Risken är att när man ser flödet av alla olika pengar och den säkerhet som bankerna har, så ser man en övervinst när det i själva verket är en potential till utlåning.

- Jag känner oro för banksektorns integritet och funktionalitet. Det paradoxala är att å ena sidan så vill man inte att banker ska gå dåligt, utan man vill att de ska vara stabila. Och är de å andra sidan stabila blir de lätt mål för att man ska lägga en extra beskattning på dem, vilket då leder till att de inte blir så stabila längre.

Konstgjord andning
Framöver är det viktigt att komma ur de massiva offentliga stöden till ekonomin, säger Gunnar Hökmark.

- I det akuta läget var det vettigt av staten att gå in med konstgjord andning när hela ekonomin stod stilla. Men det innebär inte att vi nu ska fortsätta på samma sätt, för då drar vi på oss stora budgetunderskott. Den risken är stor i hela världen; i amerikansk, brittisk, tysk och svensk ekonomi. I det läge vi nu är måste vi få fram investeringar genom rimliga kapitalkrav - det innebär bland annat att inte införa Basel 4, som skulle vara direkt kontraproduktivt - och genom att det blir lönsamt att investera i nytt och växande företagande.

- Nordiska banker, som är de mest kapitaliserade, drabbas mest av Baselkraven medan sydeuropeiska banker kommer lindrigare undan. Det är fel i hur man kalibrerar systemet i slutfasen och riskerar att slå mot svensk tillväxt.

Enligt Gunnar Hökmark beror det inte bara på den ursprungliga Baselöverenskommelsen utan även på hur EU genomför Basel 4. Som före detta medlem av ekonomiska utskottet i EU-parlamentet har han haft god insyn i processerna.

- Jag hade rätt mycket möten med Baselfolket, och där fanns en syn som till stor del bygger på hur det amerikanska och även en del asiatiska banksystem fungerar. Europaparlamentets och kommissionens diskussioner har handlat om hur man skulle hantera de negativa konsekvenser som följer av detta. Sedan finns det en bokstavstrohet i EU som lett fel här. Men det finns ju alternativa förslag på hur man kan hantera slutfasen av Basel 4 som inte drabbar väl kapitaliserade banker på samma sätt. Bankindustrierna i norra Europa måste vara aktiva och visa att om Basel 4 införs på det sätt som EBA och EU-kommissionen tidigare har diskuterat får det en motsatt effekt än det man vill uppnå.

Bankföreningen framförde de här synpunkterna redan före coronakrisen. Finns det fler som lyssnar nu när ekonomierna har blivit försvagade?

- Jag tror det. EU-kommissionen pausade införandet av Basel 4 när pandemin kom. Den pausen bygger på att man insåg att det inte går att införa slutfasen för att det får kontraproduktiva konsekvenser.

EU har utsett en ny kommissionär för finansiella tjänster, EU-parlamentets vicepresident Mairead McGuinness, som efterträder Valdis Dombrovskis. Gunnar Hökmark tror inte att det kommer att ha någon större betydelse för inriktningen på de finansiella regleringarna framöver.

- Jag känner båda. Valdis Dombrovskis har rätt återhållsam inriktning när det gäller regleringar. Mairead McGuinnes, som kommer från Irland, har en anglosaxisk syn på finansiella marknader, mindre regleringsinriktad men större krav på att finansiella aktörer tar ansvar själva. Det kontinentala Europa har mer haft stater som täckt upp och garanterat, och kanske därför har reglerat mer. De nordiska banksystemen är rätt anglosaxiska i den bemärkelsen.