”Bankerna en del av lösningen”
Tack vare samarbetet mellan regeringar, tillsynsmyndigheter och banker håller sig ekonomin fortfarande flytande, säger Wim Mijs, vd på Europeiska Bankföreningen, EBF, som haft en nyckelroll i samarbetet. Nu gäller det att fokusera på återhämtningen.
När coronakrisen kom gick Europeiska Bankföreningen, som representerar 3 500 europeiska banker, in i krisorganisation. Tillsammans med en liten grupp nyckelpersoner stod vd Wim Mijs i närkontakt med Europeiska centralbanken, Europeiska bankmyndigheten EBA och de nationella bankföreningarna för att få en bild av läget och snabbt agera. ’Hur stöttar vi kunderna akut?’ var första frågan. Därefter: Vad händer om företag går i konkurs? Vad händer med bankerna?
- Över en natt stannade allting av. Företag fick stoppa verksamheten och människor fick hålla sig hemma. Det bankerna gjorde direkt var att tillhandahålla likviditet och erbjuda betalningsuppehåll. Och bankerna hade möjlighet att göra det. Om man jämför med krisen 2008 har bankerna högre nivåer av kapital och likviditet som kan användas för att stötta kunderna. Bankerna är nu en del av lösningen.
Flera saker är bättre sedan förra krisen, säger Wim Mijs. Reglerna om högre kapital och likviditet i bankerna är en, den gemensamma europeiska tillsynen i euroländerna, SSM, en annan. Ytterligare en förbättring är regeringarnas snabba respons.
- 2008 tvekade regeringarna, men nu kom många länder nästan omedelbart med garantiplaner. Det var viktigt för bankerna, eftersom osäkerheten om kundernas situation var stor. Tack vare samarbetet mellan regeringar, tillsynsmyndigheter och banker håller sig ekonomin fortfarande flytande. Problemet är förstås att det inte kan fortgå för evigt. Därför är återhämtningen så viktig.
Hur ser du på framtiden?
- Så länge det inte finns något vaccin får vi leva i det här 1,5-meterssamhället. Det blir en utmaning för den ekonomiska återhämtningen; för företagen förstås, men även för bankerna eftersom mängden kapital naturligtvis inte är oändlig.
Något som får större betydelse framgent är skillnaderna i EU-ländernas möjligheter att hjälpa sina ekonomier.
- Många regeringar har beslutat om ett aldrig tidigare skådat stöd till ekonomin, vilket är bra. Men stora ekonomier som Tyskland kan organisera offentliga stödpaket som är helt annorlunda än vad länder som Portugal, Italien och Grekland kan. Nu när den första vågen är över behöver vi en europeisk lösning. Vi kan inte ha en situation där starka länder kan stödja sin ekonomi med stora pengar medan andra länder inte har möjlighet att göra det. Därför är återhämtningsplanen som EU-kommissionen har föreslagit så otroligt viktig.
Enligt förslaget ska 750 miljarder euro användas till att bygga upp Europas ekonomi igen genom stöd till exempelvis innovation och tillväxtföretag. Förslaget förhandlas just nu mellan länderna i ministerrådet.
- På pappret ser det bra ut. Vi måste se hur vi kan återuppbygga vår ekonomi, och det är ingen tvekan om att det måste vara på ett mer hållbart sätt. Vi måste använda det här tillfället att öka hastigheten i företagens övergång till mer hållbara sätt att producera och distribuera.
Wim Mijs började med att berömma regelverket för kapital och likviditet som gett banksektorn bra buffertar att ta av nu i krisen. Men det finns också några lärdomar att dra om regelverket, och helst också några revideringar att göra, enligt honom. Det handlar om hur Baselregelverket ska implementeras i EU framöver, men också om redovisningsreglerna IFRS 9.
- Coronakrisen är det ultimata stresstest för banksystemet. Vi måste ta en ordentlig titt på vad som inte fungerar. Baselreglerna är en internationell överenskommelse, och därför en kompromiss av en kompromiss. Regelverket är helt klart inte gjort för en bankfinansierad ekonomi som Europa.
I andra delar av världen, exempelvis USA, finansieras en större del av ekonomin på kapitalmarknaderna i stället. De länderna påverkas därför inte särskilt mycket av det som i Baselregelverket kallas output floor, men i Europa kan det innebära en kostnad för ekonomin, i form av att bankerna får sämre förmåga att låna ut pengar.
- Vi måste därför noggrant överväga hur vi implementerar Basel, för om det faktiskt gör krisen värre får vi problem.
Redovisningsreglerna IFRS 9 har också blivit stresstestade i krisen och behöver ses över.
- Alla har förutspått att IFRS 9 har en procyklisk effekt och nu har de fått rätt. Diskussionen har hållit på i 15-20 år; den började redan med föregångarna IAS 32 och IAS 39. Här har standardsättaren en tydlig uppgift, att göra en ärlig studie av hur det har fungerat.
- En del av problemet är att reglerna kräver att bankerna tvingar fram konkurser. Vi banker känner våra kunder och vet att de är solventa men att de har likviditetsproblem på grund av krisen. Reglerna gjordes förstås med tanke på faran med nödlidande lån, NPL, men man behöver se över dem.
EBF har flera saker på önskelistan i spåren av krisen, bland dem en översyn av PSD 2.
- Betalsystemet har visat sig ha en mycket bra motståndskraft. Vi måste nu säkerställa att alla de dyra PSD 2-idéerna inte riskerar att förstöra den motståndskraften. Innovation är bra, men om man underminerar betalsystemet kan det bita en i svansen senare.
Dessutom bör EU:s digitala transformation snabbas upp när det gäller molntjänster, digital infrastruktur och cybersäkerhet. Den digitala omställningen har tagit ett stort kliv under våren då många tvingats arbeta hemma på grund av smittspridningen. Så även Wim Mijs, som sedan krisens början sitter hemma i Holland och arbetar; kontoret har han i sin musikstudio.
Europeiska Bankföreningen, EBF
|