Lagar för bankverksamhet
Bank- och finansieringsrörelselagen
Lagen om bank- och finansieringsrörelse är den grundläggande lagen för bankers och kreditmarknadsföretags verksamhet. I lagen finns bestämmelser om vad som krävs för att få tillstånd att bedriva bank- eller finansieringsrörelse, vilken verksamhet som får bedrivas, kreditprövning, gränsöverskridande verksamhet, vilken egendom som får ägas samt regler om tillsyn och sanktioner. Samma regler gäller för både banker och kreditmarknadsföretag.
Kapitaltäckningsförordningen
EU:s förordning om kapitaltäckning innehåller regler som syftar till att säkerställa att banker och kreditmarknads-företag har tillräckligt med kapital för att kunna möta de risker som finns i verksamheten. Krav på kapital ställs upp för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker. I kapitaltäckningsförordningen anges hur beräkning ska ske av det kapital som krävs beroende på vilka typer av till-gångar, åtaganden och placeringar som institutet har. Det finns också begränsningar av hur stora exponeringar ett institut får ha mot en kund eller en grupp av kunder som har anknytning med varandra. En EU-förordning gäller som svensk lag.
Konsumentkreditlagen
Lagen anger vad kreditinstituten ska iaktta när de ger lån till konsumenter. Lagen uppställer informationskrav för marknadsföring av krediter, förhandsinformation samt innehållet i kreditavtal. Den anger också förutsättningarna för att räntan ska kunna ändras till kundens nackdel och under vilka förutsättningar en kreditgivare får säga upp ett lån i förtid. I lagen finns begreppet högkostnadskredit, som är en kredit med en effektiv ränta som uppgår till minst Riksbankens referensränta med ett tillägg av 30 procentenheter och som inte huvudsakligen avser kreditköp eller är en bostadskredit.
Vidare finns bestämmelser om ett räntetak och ett kostnadstak. Räntetaket innebär att långivaren inte får ta ut en högre kreditränta eller dröjsmålsränta än referensräntan plus 40 procent. Kostnadstaket innebär att låntagaren aldrig behöver betala mer än det lånade beloppet i räntor och avgifter.
Lag om säkerställda obligationer
Banker och kreditmarknadsföretag får ge ut säkerställda obligationer enligt en särskild lag, om obligationerna har förmånsrätt i institutets tillgångar som uppfyller särskilda krav.
Betaltjänstlagen
Lagen anger vad en betaltjänstleverantör ska iaktta när betaltjänster tillhandahålls i Sverige och utförs inom EES. I lagen finns bestämmelser om vad som krävs för att få tillstånd att tillhandahålla betaltjänster respektive i vilka fall undantag från tillståndsplikten kan medges. Lagen innehåller regler om skyldigheten att tillhandahålla betalkonton, informationskrav vid tillhandahållande av betaltjänster till kund, avgifter, genomförandetid, obehöriga transaktioner och sanktioner med mera.
Insättningsgarantilagen
Lagen om insättningsgaranti säkerställer ett skydd för pengar insatta på konto hos banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag upp till 1 050 000 kronor per person och institut. Därutöver kan man också ansöka om ett tilläggsbelopp (upp till 5 miljoner kronor) för insättningar som är kopplade till vissa livshändelser, till exempel försäljning av bostad. Rätten till ersättning inträder om ett institut försätts i konkurs eller om Finansinspektionen beslutar att garantin ska träda in
Penningtvättslagen
Lagen gäller för banker och kreditmarknadsföretag, liksom för en rad andra företag och syftar till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. I lagen finns bestämmelser om riskbedömning och rutiner, kundkännedom, granskning av transaktioner, rapportering av miss-tänkta transaktioner och sanktioner etc.
Övrig reglering
Flertalet av de nämnda lagarna är i huvudsak baserade på EU-direktiv. Lagarna kompletteras med mer detaljerade föreskrifter genom förordningar från regeringen samt föreskrifter och allmänna råd från Finansinspektionen och europeiska tillsynsmyndigheter. De europeiska tillsynsmyndigheterna, EBA, ESMA och EIOPA, har till uppgift att harmonisera det europeiska regelverket och att samordna tillsynen inom EU. Dessa myndigheter utfärdar bland annat tekniska standarder, som EU-kommissionen antar som förordningar och som svenska banker måste följa, samt riktlinjer som gäller som allmänna råd för svenska banker.
De svenska bankerna är i allmänhet universalbanker, vilket innebär att även värdepappershandel, kapitalförvaltning och corporate finance utgör betydande delar av verksamheten. För dessa områden finns ytterligare lagstiftning. En central sådan lagstiftning är lagen om värdepappersmarknaden. Genom lagen har direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID – Markets in Financial Instruments Directive) genomförts i Sverige.