Vissa åtaganden i klimatfärdplanen följs inte upp

Utvecklingen från frivilliga ramverk till skarp EU-reglering

Näringslivet har under lång tid arbetat med frågor om socialt och ansvarsfullt företagande. Under en tioårsperiod har frågor om hållbar finans blivit alltmer centrala, inte minst sedan Parisavtalets tillkomst 2015. Många aktörer, både privata och offentliga, har drivit på utvecklingen. Banker och andra företag har samarbetat med investerare och andra globala aktörer för att utveckla frivilliga åtaganden och ramverk att samlas kring. De syftar bland annat till att banker och andra företag ska tydliggöra sina mål, se över sin verksamhet och vara transparenta i hållbarhetsfrågor.

Några exempel är Task Force on Climate-related Financial Disclosures (TCFD), Principles for Responsible Banking (PRB) och Net Zero Banking Alliance (NZBA). TCFD:s rekommendationer lanserades 2017 för att öka transparensen om klimatrisker. Initiativet har officiellt lagts ned eftersom rekommendationerna har införlivats i globala standarder för klimatrisk­rapportering. PRB är ett FN-initiativ som sjösattes 2019. PRB bygger på sex allmänna principer som bland annat ska leda till ökad transparens. NZBA tillkom 2021 för att skärpa ambitionerna på klimatområdet. Motsvarande ramverk finns på andra områden inom finans.

De senaste åren har EU-lagstiftning tillkommit som innebär en ny spelplan. EU-lagstiftningen gäller bland annat hållbarhetsrapportering och hållbarhetsrelaterade risker. EU-lagstiftningen åtföljs av detaljerade regler, standarder och guidelines från EU-kommissionen och olika myndigheter, bland annat Europeiska bankmyndigheten (EBA).

Bankerna lägger nu alltmer fokus på att följa EU-regleringen inom hållbar finans. På viktiga områden fyller och utvecklar regleringen den roll som frivilliga ramverk haft hittills, bland annat när det gäller transparens. Öppenhet i hållbarhetsfrågor kommer framöver grundas på europeiska standarder för hållbarhetsrapportering (ESRS). God riskhantering i hållbarhetsfrågor kommer att regleras i banklagstiftningen. Det kommer att vara obligatoriskt för banker att ha en omställningsplan.

Åtaganden i klimatfärdplanen som inte längre kommer att följas upp

Bankföreningens klimatfärdplan bygger i stor utsträckning på PRB. De grundläggande åtagandena i klimatfärdplanen som handlar om att analysera och mäta sin påverkan och att anpassa verksamheten till målet om netto-nollutsläpp är fortfarande relevanta och i linje med EU-lagstiftningen.

Den nya regulatoriska miljön med alltmer EU-lagstiftning om hållbar finans innebär att medlemskap i frivilliga ramverk, exempelvis PRB, inte längre är nödvändiga för att tillförsäkra transparens och andra viktiga intressen. TCFD har som nämnts ovan officiellt lagts ned.

Bankföreningen kommer därför inte längre att följa upp åtagandena i klimatfärdplanen om att

• bankerna rekommenderas att vara medlemmar i PRB, och
• bankerna åtar sig att följa rekommendationerna från TCFD.

Att åtagandena inte längre följs upp är ett förtydligande som speglar den nya regulatoriska miljön.

Varje bank får för sin del avgöra om det tillför mervärde att följa ett visst frivilligt ramverk eller ingå i ett samarbete på hållbarhetsområdet. Några banker kan vilja fokusera och minska ner på sina frivilliga engagemang, medan andra kan se ett värde av att hämta vägledning och inspiration genom medlemskap i flera samarbeten av denna typ.

För många kan det vara relevant att följa frivilliga ramverk som rör specifika frågor, exempelvis transparens vid utgivning av gröna obligationer och standarder för mätning av finansierade utsläpp.

Tolkning av åtagande i klimatfärdplanen om EU:s gröna taxonomi

I klimatfärdplanen anges att hållbarhetsaspekter bör inkluderas vid kreditgivningen. Detta grundläggande åtagande är fortfarande relevant och kan bland annat knytas till den nya EU-regleringen om hållbarhetsrisker.

I klimatfärdplanen kompletteras punkten med ett åtagande om att EU:s gröna taxonomi bör beaktas i bankernas kreditgivning.

När klimatfärdplanen togs fram 2021 fanns uppfattningen att taxonomin, som då var under utveckling, skulle bli central inom hållbar finans. Det har sedan dess visat sig att taxonomin är förenad med flera svårigheter, se exempelvis detta Staff Paper från EBF om Green Asset Ratio. Från myndigheterna har det betonats att taxonomin bör ses som ett av flera verktyg inom hållbar finans, se bland annat EU-kommissionens rekommendationer om omställningsfinansiering.

Åtagandet i klimatfärdplanen bör i linje med det tolkas som att det avser att EU:s gröna taxonomi är ett av flera verktyg som bankerna bör överväga att använda vid kreditgivningen för att inkludera hållbarhetsaspekter, exempelvis när man utformar gröna produkter.