Fokus på trygghet och säkerhet

När man letar tidiga exempel på hur Bankföreningen drivit frågan om säkerhet för sina medlemmars räkning är många av exemplen av tämligen praktisk natur. Däribland finns ärenden kring bortkomna sparkasseböcker, utformningsförslag till legitimationshandlingar avsedda för personer okända för banken, samt frågor rörande förfalsknings- och bedrägeriförsök. Bankföreningens sekretariat fungerade som mellanhand för information om eventuella bedrägeriincidenter, så att övriga banker kunde underrättas med bibehållen anonymitet för den som drabbats.

Under det oroliga 1930-talet förekom en del finanspolitiska utspel från föreningens håll, då styrelsen tillsatte kommittéer i syfte att skydda svenska finansiella intressen. När oroligheterna på kontinenten 1939 övergick i fullskaligt krig kom styrelserna i Bankföreningen och Sparbanksföreningen överens om att ”under krig eller överhängande krigsfara underlätta för allmänheten att utbekomma tillgodohavanden”. Samma år bildade de tillsammans med Exportföreningen en kommitté för tillvaratagandet av svenska fordringar i utlandet.

Vid en djupdykning i Bankföreningens arkiv finner man även mer vardagsbetonade inslag på temat säkerhet. Som exempel kan lyftas fram 1957 års rekommendation från styrelsen om att medlemsbankerna borde låta droskförare få använda bankernas serviceboxar och nattfack för att deponera överskottskassor i säkerhetssyfte.

Skydd mot bedrägerier och rån

Identitetsbedrägerier är tyvärr inget nytt. På 1960-talet var särskilt checkbedrägerier ett återkommande ämne för Bankföreningens styrelse. I en rekommendation år 1966 uppmanades medlemsbankerna att komplettera sina checkhäften med en text om att det är straffbart att skriva ut en check som saknar täckning. En fördjupad satsning mot bedrägerier lanserades två år senare i och med kampanjen ”Check och legitimation”. Affärsbankerna distribuerade gemensamt totalt 1,4 miljoner broschyrer till checklönekunder, 300 000 trycksaker till butikspersonal och 150 000 meddelandeutskick till företagsledningar.

Bland andra kampanjer på temat ökad säkerhet kan nämnas 1970 års ”Tråkig nyhet för bovar och banditer”, vilken lägligt nog rullades ut samtidigt som de nya ID-korten. Satsningen genomfördes i samarbete med Posten, sparbankerna och jordbrukskassorna. Affischen till den uppmärksammade kampanjen belönades med den prestigefulla utmärkelsen Guldägget. 

På initiativ av Bankföreningen gjordes överläggningar med Rikspolisstyrelsen, Posten samt bank- och arbetstagarorganisationer angående det tidiga 1970-talets ökade rån mot bank- och postkontor. Resultatet av överläggningarna blev officiella rekommendationer, däribland att rekrytera särskilda säkerhetschefer till bankerna. För vad 1970-talet beträffar är den mest uppmärksammade svenska bankhändelsen sannolikt Norrmalmstorgsdramat i augusti 1973 då Sveriges Kreditbanks huvudkontor utsattes för ett väpnat rån. I efterdyningarna av händelsen gav medlemsbankerna ett gemensamt bidrag på 100 000 kr till den svenska poliskåren som ett uttryck för uppskattning i samband med uppklarandet.

På Bankföreningens initiativ påbörjades två år senare ett arbete med att ta fram nytt utbildningsmaterial i säkerhetsfrågor för bankanställda. I slutet av 1970-talet medverkade Bankföreningen även vid utarbetandet av en rapport om värdetransporter för Brottsförebyggande rådet (Brå).

Globalisering och millenniebuggar

Ett alltmer internationaliserat bankväsende skapade behov av internationell samverkan i säkerhetsfrågor. År 1982 deltog Bankföreningen i överläggningar mellan företrädare för västvärldens banker i frågor om gemensamma säkerhetsproblem. Vid samma tid samarbetade föreningen även med detaljhandeln kring framtida betalsystem med spärrkontroll och auktorisering av kortköp. Vid 1980-talets slut undersökte Bankföreningen möjligheterna att utarbeta en gemensam minimistandard avseende säkerhet för medlemsbankerna. Föreningens linje var total öppenhet i säkerhetsfrågor medlemmarna emellan.

En stor händelse på temat säkerhet kom ungefär tio år senare, då den så kallade ”sekelskiftesfrågan” satte många pannor i djupa veck, i bankvärlden och annorstädes. Bankföreningen tjänstgjorde som samordnare mellan medlemsbankerna och Finansinspektionen i förberedelserna för att systemmässigt klara övergången från år 1999 till 2000 och undvika de befarade ”millenniebuggarna” i bankernas IT-system. I Millenieprojektet passade bankerna också på att göra en storstädning av sina system, vilket säkrade en problemfri övergång till 2000-talet samt en fortsatt hög tillgänglighet i befintliga banksystem.